I februari var det bottenfryst i mälaren
Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter
Det var tungt, att gå
Stockholm verkar full av långa svarta labyrinter
Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött

Allting runt omkring mig gick i ultrarapid
Och jag hade inga veckor, inga dar
Bara en röra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll
Och hon mötte mig med sitt leende
Hon sa, 'Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll'

Och båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj
Jag var beredd o dra till Åbo men hon rädda mig precis
Vad ska man göra ända fram till maj?
Mörkret är så tungt och alla männskor är som is.
Men hon tyngdes inte ner, hon sa, 'Vad spelar det för roll?'
'Här! Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll'

Blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren
Hon var hemma efter veckor, runt på resor och jag lyssna
Men hon sa, 'Jag kanske stannar här ett tag
Vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag'
Jag måste bara hitta en roll
Jag sa, 'Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll'

Vi ramlar runt på alla ställen som var öppna den natten
Vi var konstnärer och dom bästa i sitt slag
Vi skulle ta oss långt, vi två
Hon sa 'en dag står vi över februari, du och jag'
Natten var så kall, vi höll hårt om varann
Nu stänger dom i Stockholm o människorna försvann
Men vi, vi hade lusten i behåll
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma

Jag ger min själ till händerna, den som ger och inte rycker
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker
Hon var allt, hon var sin
Hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin
Ah, bli kvar här med mig, bli kvar här med mig

Vi behöver ingenting, ah vi kan starta på noll
Men jag har ett rum några kvarter härifrån
Ah, Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll härifrån
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll
Ah, vi två
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll